Att fördriva judar är inte vägen till fred

 

 

Att fördriva judar är inte vägen till fred

 

 

 

 

Diskussionen omkring Västbankens framtid brukar oftast vara förenklad. Det handlar om bosättarna, och när Israel ska dra sig tillbaka. Men frågan är om en israelisk reträtt kommer leda till fred.

 

Hittills har israeliska reträtt från södra Libanon och Gaza resulterat i fler militära konflikter. Det som hände när Israel drog sig tillbaka från dessa områden var att dessa områden togs över av krafter som inte erkänner Israels existens. Hezbollah, i södra Libanon, och Hamas, i Gaza, präglas av en politisk kultur och vision där slutmålet är att förgöra Israel. De konflikter som följde Israels reträtt ägde rum på grund av att själva reträtten sågs som ett tecken på svaghet och inte som ett fredsinitiativ.

 

”Fredsaktivister” kanske jublar när Israel drar sig tillbaka från ett område men de blundar när terrorister från samma område skjuter raketer mot Israel. Genom sina reträtter från Gaza och södra Libanon, genom sin vilja att ha fred, har Israel skapat ett tvåfrontskrig där Israels fiender ständigt får vapenleveranser från Iran och andra aktörer.

 

Det är otydligt om Fatah, som regerar i Västbanken, faktiskt erkänner Israels existens. 1993 erkände PLO Israels rätt att existera men sedan dess har flera högt uppsatta ledare inom Fatah sagt att de inte erkänner Israels rätt att existera medan de kartor av Palestina som visas i palestinska myndighetens television också inkluderar Israel. Allt tyder på att Fatah erkände Israel 1993 för att plocka diplomatiska poäng medan de till palestinierna förmedlar ett helt annat budskap. I palestinska myndighetens television visas filmer och serier som demoniserar israeler samtidigt som antisemitiska åsikter är utbredda. En israelisk reträtt från Västbanken skulle göra Israels nuvarande tvåfrontskrig till ett trefrontskrig.

 

Med tanke på denna grova antisemitism som finns i Västbanken så kommer en israelisk reträtt innebära en stor fara för de mer än 350,000 judiska bosättare som lever i Västbanken. Även om palestinarörelsen lyckats inpränta bilden av dessa judar som främlingar i Västbanken så är Västbanken det enda hem dessa människor känner till. Minst en tredjedel av de judiska ”bosättarna” i Västbanken har ”bosatt” sig i Västbanken genom att dem föddes i Västbanken. De är andra generationens invandrare i Västbanken. Att deportera 350,000 judar från ett område bara för att de är judar är inget nytt fenomen men efter andra världskriget så fanns det en förhoppning att det aldrig skulle hända igen.

 

Tyvärr så tycker många av någon konstig anledning att fördrivningen av Västbankens judar är den enda vägen till fred. Som om fördrivning av judar plötsligt skulle trolla bort allt hat mot Israel och antisemitism som finns inom arabvärlden. Den palestinska myndigheten är upptagen med att sprida hat mot bosättare i sina medier så de kommer inte kunna garantera judarnas säkerhet om Israel drar sig tillbaka. Världssamfundet har inga bra meriter när det gäller att beskydda en judisk population som utsätts för förföljelser och med tanke på att medier knappt skriver om raketattackerna mot Israel så kan man inte förlita sig på att världssamfundet uppmärksammar förföljelse av judar i Västbanken.

 

Det palestinska ledarskapet måste mogna och sluta tro att västvärlden ska skänka de en etnisk homogen stat där det inte existerar några judar. En eventuell palestinsk stat måste vara demokratisk och mångkulturell, precis som Israel där det både bor araber och judar, sida vid sida. Så länge den palestinska myndigheten vill ha en judefri stat har de inte rätt till någon stat.

 

Istället för att ställa dessa omöjliga krav på Israel borde man ställa enkla krav på palestinierna. Innan palestinierna börjar prata om en stat borde de hålla fria val, ge kvinnor mer rättigheter, sluta förfölja HBT-personer och respektera alla religioner, all den frihetliga ”lyx” som svenskar och israeler har.

Ännu en myt är att Jerusalems framtida status skulle vara ett hinder för freden. Det är nästan komiskt att Fatah, en organisation som sprider antisemitism genom sina medier, gör anspråk på en stad där majoriteten är judar. Om man nu vill ha en judefri Palestina så är det motsägelsefullt att man gör anspråk på en stad där muslimer sedan slutet av 1800-talet varit i minoritet.

 

De udda lösningar för fred som diskuteras i Israel-Palestina frågan diskuteras inte i någon annan konflikt. Trots att Kosovo bildades efter ett blodigt och avskyvärt krig med Serbien så fick serberna i Kosovo stanna kvar och ha eget polisväsende och domstolar. Trots den kosovoalbanska nationalismen så var det inget problem att ha kvar serber i sitt land. Cypern har redan accepterat att det är orealistisk att de 150,000 turkiska bosättare som flyttat till det ockuperade norra Cypern ska flytta tillbaka till Turkiet ifall Turkiet skulle avsluta sin ockupation. Det är bara i Israel-Palestina konflikten där fördrivningen av hundratusentals judar är vägen till fred. Själva tanken att judisk närvaro i Västbanken skulle vara ”illegalt” är rasistisk. Det är ironiskt att samma politiska krafter som i Sverige skriker att ingen människa är illegal tycker att judars närvaro i Västbanken är illegal. Denna status som illegal verkar endast gälla judar i Västbanken. Det är inte ofta någon klagar på illegala turkar i norra Cypern eller illegala kineser i Tibet. Om palestinier inte kan tänka sig ha judiska bosättare som grannar, hur kan de någonsin leva sida vid sida med en judisk nation?

 

Trots detta har Israel i praktiken gett palestinierna ett land. Palestinska myndigheten har en riksbank, regeringsdepartement, ambassader och de palestinska säkerhetsstyrkorna har fler som tjänstgör än vad den svenska polisen har. 90 procent av palestinierna i Västbanken lever under Mahmoud Abbas odemokratiska styre. Den israeliska militära närvaro som finns i Västbanken finns för att försvara Israel mot politiska krafter som vill förgöra Israel och för att den palestinska myndigheten inte kan beskydda alla som lever i Västbanken. I ett land där presidenten säger att man inte blir straffad om man dödar israeliska judar så behöver nog de 350,000 bosättarna något sorts beskydd. Även om palestinarörelsen gjort allt för att bevisa motsatsen så är dessa bosättare faktiskt människor.

 

Hatet mot Israel kommer inte försvinna med en israelisk reträtt från Västbanken. När Israel drog sig tillbaka från Gaza och tvingade bosättarna i Gaza att lämna området så intensifierades hatet mot Israel och ”ockupationen” fortsatte utan några israeliska soldater i den så kallade ”utomhusfängelset”. Det som krävs för att palestinierna ska få en stat är att de tar av sig offerkoftan. Allt är inte Israels fel. Att palestinier röstade på ett islamistiskt och antisemitiskt parti som Hamas orsakade problem precis som tyskarnas val av Adolf Hitler till rikskansler var en av de viktigaste orsakerna till andra världskriget. Om palestinier inte vill ta ansvar och vill skylla allt på Israel även när Israel avslutar sin militära närvaro så kan israelerna lika gärna stanna i Västbanken.

 

Det stora hindret mot fred i Israel-Palestina konflikten är två palestinska regimer i Gaza och Västbanken som saknar folklig förankring och som är kvar vid makten eftersom de genom sina medier skyller alla problem på Israel och judiska bosättare. Ingen av dessa regimer har tagit det grundläggande ansvar som en framtida stat borde ha tagit. Medan Fatahs säkerhetsstyrkor finansieras av USA så finansieras Hamas säkerhetsstyrkor ena dagen av Iran och Syrien och den andra dagen av någon av gulfstaterna. Istället för att söka fred med Israel har de palestinska makthavarna låtit sig själva bli pjäser för regionala stormakter som Iran och Turkiet, som utmanar Israel. Vägen till fred börjar med att makthavare som representerar palestinierna lägger fram seriösa krav som israelerna har möjlighet att uppfylla.

 

Nima Gholam Ali Pour

 

(även publicerad på:http://www.nimatown.blogspot.se)

 

 

Copyright © All Rights Reserved