Vänsternostalgi och ingen källkritik - Nima Gholam Ali Pour

 

 

Vänsternostalgi och ingen källkritik

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Något som var intressant att observera under den 50 dagar långa konflikten mellan Hamas och Israel var det beteende som svensk media visade. Jag har alltid varit medveten om att svensk media är anti-israelisk. Men i mina observationer valde jag att göra ett tankeexperiment som avslöjade något intressant. Jag valde att sluta kalla Israel för Israel och Hamas för Hamas. Jag slutade kalla Gaza för Gaza. Framför mig hade jag en demokrati och en diktatur. Demokratin var i det här fallet militärt överlägsen men fortfarande var det en demokrati och en diktatur som informerade världen om denna konflikt och ofta var deras uppgifter motstridiga. Att svensk media inte förhöll sig mer källkritisk mot uppgifter som kom från Hamas diktatur i Gaza bevisade för mig hur mycket svenska journalister hatade Israel. De hade helt och hållet gett upp det källkritiska perspektiv man måste ha gentemot uppgifter som kommer från en islamistisk diktatur som Gaza, eftersom de hatade Israel så mycket.

 

Redan före krigets utbrott påstod Foreign Press Association att Hamas militära gren, Al-Qassam brigaderna, hade en databas med telefonnummer till mer än 60 utrikeskorrespondenter och journalister och att Al-Qassam brigaderna använde denna databas för att skicka hot till utrikeskorrespondenter och journalister.

 

Om svenska journalister har svårt att förstå det enkla faktum att media är inte fri i en diktatur så finns det gott om bevis som visar att Hamas aktivt försökte manipulera information. Det finns bevis på att Hamas uppmanade människor att förvränga fakta i sociala medier. Om Hamas uppmanar andra att förvränga fakta så borde man utgå ifrån att allt de säger är lögner. Men media i Sverige publicerade uppgifter om antalet döda och skadade som kom från Hamas, utan att skriva någon liten parantes om att en tankesmedja som Freedom House anser att media i Gaza är ”not free”.

 

Journalister som publicerar uppgifter från Hamas som nyheter utan någon fotnot eller parentes borde lika gärna skriva att Nordkorea är ett paradis på jorden. Om Hamas sagor publiceras utan källkritik så kan man lika gärna publicera sagor från kommunisterna i Nordkorea och mullorna i Iran. Hur mycket hatar dessa journalister Israel egentligen?

 

Det är inte modigt att göra som diktatorn säger. Diktaturen i Gaza fick ut sina uppgifter till den svenska allmänheten tack vare fega journalister i Sverige som inte använde sig av källkritik. Det är underligt att den svenska läroplanen har som mål att elever i lågstadiet ska lära sig om källkritik när landets journalister har redan övergett källkritiken gentemot uppgifter som kommer från en islamistisk diktatur.

 

Den fråga vi borde ställa oss är om det finns någonting alls i svensk media som kommer vara trovärdig nästa gång det blossar upp en konflikt i Mellanöstern. Förtjänar dessa journalister vårt förtroende när de okritiskt förmedlar uppgifter från Hamas till den svenska allmänheten?

 

Jag har full förståelse att många svenska journalister var kanske rädda för att bli trakasserade av Hamas. Många journalister blev trakasserade av Hamas eftersom de rapporterade fakta under konflikten. Men efter konflikten har det inte funnits någon diskussion om problematiken med att rapportera från den islamistiska diktaturen Gaza. Svensk media har fortsatt, som om allt de rapporterade under 50-dagars konflikten mellan Hamas och Israel, var egentligen sant, när stora delar av informationen producerades av Hamas PR-avdelning.

 

Hela detta problem är egentligen ett symptom på ett större problem som har funnits bland svenska journalister och vänsterpolitiker rätt länge. Den här tydliga och mycket viktiga skillnaden som finns mellan demokrati och diktatur är osynlig för många svenska journalister och vänsterpolitiker. Att Israel är det enda land i Mellanöstern där medier är fria och att Gaza är ett område där medier för det mesta producerar islamistiska budskap med hat mot judar, verkar inte spela någon roll för Hasse, Bosse och Lasse som sitter på någon redaktion i Sverige och tänker på hur de kan vara anti-imperialistiska, som om det vore 1968. Ideologi har blivit viktigare än fakta för svenska journalister. Men idéerna från 1968 har blivit förlegade och hör hemma i något museums källare.

 

Men medan Hasse, Bosse och Lasse är berusade av sin egen nostalgi där Olof Palme rider in på en vit häst och räddar Sydafrika och Chile, på samma gång, så finns det en verklighet där Israel, som är mindre än Jämtland, är belägrad av raketer som kommer från en terroristorganisation som hatar judar. För palestiniern som sitter i en av Hamas tortyrkammare så är det viktigt om Gaza har fria val. Fria val i Gaza och att komma bort från Hamas diktatur är inget som kan vänta för dem människor som lever under den diktaturen.

 

Problemet är att svensk media gång på gång rapporterar Israel-Palestina konflikten ur ett nostalgiskt vänsterperspektiv där man lägger hela konflikten i en kontext som inte har något med verkligheten att göra. Israel är ingen imperialistisk stormakt. Imperialistiska stormakter har inte en civilbefolkning som blir ständigt beskjutna av raketer. Hamas är ingen progressiv befrielserörelse. Det finns ingen Nelson Mandela i denna konflikt. Det är inte 1968 längre.

 

Nima Gholam Ali Pour, talesperson för Perspektiv på Israel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved